Recension Thomas Wågström: Observationer
Svenska Fotografers Förbund, augusti 2009
Halvvägs in i filmen The Interpreter får Silvia Broome, uppvuxen i landet Matobo och numera tolk åt FN, frågan om varför hennes hemlands kultur förbjuder att kalla de döda vid namn. "Man lämnar dem bakom sig," svarar hon. "Man kan göra det, men då måste man vara redo att släppa dem." Förbudet är fiktivt, liksom landet Matobo och presidenten Dr Zuwanie. Ändå lönar det sig att följa den tråd som filmen lägger ut. Att kalla de döda vid namn sätter, enligt tolkens svar, spiken i kistan för det som funnits, att försöka väcka till liv den dödes livstida kännetecken bekräftar i slutändan dens bortgång. Men vad är det vi associerar till när vi försöker minnas den som inte finns kvar? Namn, ansikte, röst, de mest uppenbara attributen. I Matobo lika väl som här, ändlighetens mest uppenbara bekräftelser.