Arkitektur 7/2010
Sanford Kwinter: Requiem for the City at the End of the Millenium
Att, i ett läge då merparten av jordens befolkning bor i städer, kalla sin bok för ett requiem till staden kan uppfattas som provocerande i sin likgiltighet mot allmän fakta. Provocerande, men också ambitiöst: påståendet att stadens dagar är räknade vill vara väl underbyggt för att inte mynna ut i tom retorik.
Och väl underbyggt är det. I högt tempo och ett klarsynt språk tecknar Kwinter bilden av en stad vars ekonomiska, sociala och strukturella förutsättningar har sprungit ifrån dess fysiska materia. Betecknande för bokens nio essäer är att de sällan slutar där de börjar. Texterna studsar fritt mellan ett brett fält samhälls-, vetenskaps- och medieanalyser å ena och Kwinters personliga erfarenheter å andra sidan: som student i 70-talets Paris, som bokförläggare i 80-talets New York och som information architect på 90-talet. Röran av historiska, vetenskapliga och personliga referenser till trots tappar Kwinter aldrig tråden. Tvärtom framstår komplexiteten av dagens urbana mönster som själva essensen i Kwinters budskap: där arkitekturen inte lyckas relatera till ett radikalt utvidgat fält av discipliner, kommer den att gå en 'medioker, provinsiell, till och med ovidkommande' framtid till mötes, varnar Kwinter i Four Arguments For The Elimination Of Architecture. Bokens längsta essä, How I Learned To Stop Worrying Yet Still Not Quite Love The Bomb, tar sin utgångspunkt i Stanley Kubricks Dr Strangelove, jämför sedan europeiska upplysningsideal med dagens koncept av marknadens universalitet och analyserar bildens funktion i homogeniseringen av sociala realiteter världen över. Utvecklingen mot, och vikten av, den fysiska miljöns kodning med sociala och mediala verkligheter illustrerar Kwinter med allt från historiska citat, tvärvetenskaplig analys och sina egna erfarenheter som arkitekt i omformningen av nordamerikanska köpcentra till underhållningscentra på 90-talet.
Texterna studsar, Kwinter studsar. Observant student, independent bokförläggare, entertainment arkitekt. Författarens skiftande identiteter fogar sig väl in i bilden av en generalist som värjer sig mot statiska discipliner och linjära tankesätt. Så framstår Requiem kanske mest av allt som en uppgörelse med vetenskapen, samtidigt som en sällsynt skarp analys av staden idag.